...Och där stog jag, mitt i skiten. Öja var det ja, händelsernas centrum. När jag tittade mig omkring var näst intill det enda jag såg bekanta ansikten. Kvällen vart helt otrolig med många skratt och leenden.
Vad hände mer då? Jo, mitt absolut starkaste minne från Öja-kvällen är när jag, Josefin lånar en okänd mans mobiltelefon. Jag är full och glad och vill därför ringa och dela med mig av min glädje till Johanna. Så jag ringer 118 118.
118 118: 118 118, De här är Kristin, vad kan jag hjälpa till med?
J: Jag skulle vilja ha numret till Johanna i Sthlm.
118 118: Vi har ganska många Johanna i Sthlm, du har inte hennes efternamn, eller adress?
J: Hon är blond och snygg, stora tuttar och blåa ögon.
118 118: Jag måste ha ett efternamn eller en adress.
J: Hon bor tillsammans med Sari och dom har precis fått hemtelefon, hon jobbar på Biltema och ibland rusta.
Kristin lägger på och jag går för att hjälpa Anna att kräkas.
Spiskammaren.
skip to main |
skip to sidebar
... Birds were scared of hights? Or if the alphabet was in a diffrent order? Or if spinach really made you strong? OMG! That's a lot of if's!
Who is she?
- Josefin
- I Bet you are mean't to write something really interesting here, but as it goes, my life isn't that interesting. I'm 24 years of age, swedish & married to an englishman. Surrounded by alot of laughs & a few tears!
No comments:
Post a Comment