roadtrip.

Den lilla tripen ägde rum för några dagar sen. kl 20.00 körde vi, jag, EV och E till flygplatsen för att plocka upp Ludde och lämna honom i, håll i er nu, Älmhult av alla ställen. Så det blev med andra ord en ganska lång runda.

Kul vart det, javesst. För att hålla mig vaken då de andra på hemvägen tvingade mig till de, eftersom jag inte kunde köra så fick jag ju proppa i mig diverse godisbitar (diverse är fel ord, typ allt jag kunde hitta, de blev väl ungefär en rullebör full), pimpla 1-2 hinkar redbull eller ja (snarare ett bryggeri) och ett antal koppar kaffe så mådde jag surprise, surprise jävligt dåligt. Men vad gör de tänkte jag då va. Jag försökte fibrilat att sova men det gick inte då mina pupiller kändes stora som fotbollar och vart på väg att lämna ögonvitan. Jag drog skämt, andra roliga historier, delade med mig av mina affärsideér och då efter nån timme då kom den, den efterlängtade rapen, jag mådde bra igen.

Vi stannade för en fikapaus i brösarpsbackars rastplats (läs våldtäktsgläntan) vid 04:00 för att dricka lite mera kaffe och äta våra medhavda mackor, det skulle jag aldrig gjort kom jag på när jag på nytt äntrade baksätet och drog pälsmössan för ögonen. Nu var det inte bara pupillerna som kändes konstiga, nu var det som om hela ögongoloben ville lämna skallen. Nä tro inte att jag mådde dåligt, för det gjorde jag alltså inte (läs; jag mådde så pissdåligt att jag skulle kunna tvångsraka jultomten i ren ångest bara för att få må bra igen).

Hem kom jag, i sängen föll jag och parlamentet tittade jag tills det var dags att lämna sängen igen kl 08:00 för att gå till jobbet.

Alltså, alla barn, rödtjur, cändy och kaffe är nog trotts all inte bra för korppen.

haha.

Dagen skratt! Lyssna på deras skratt, inte riktigt i klass med mig, men okej...

http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=362

ågren.

Jag börjar bli rastlös, och med det kommer ångesten. Nu har jag varit här, eller ja, jag har ju varit här i nästan 20 år, men jag menar nu har jag varit här ett bra tag igen och jag tycker det börjar bli dags att komma i väg.

En månad kvar till kos, kan jag vänta så länge?

Jag vill i väg nu, se nya platser, träffa nya människor, inte för att det är något fel på dem som finns här, nä, nä. Utan alla här hemma håller jag grymt varmt om hjärtat, men, jag vill få nya historier breättade, eller ja, skriva historia rättare sagt!

Un mes mas aqui, despues... Quien sabe?

aktiv är dagens ord.

Aktiv, ja det kan man verkligen säga. En söndag. Ja, käre tid säger jag bara. vi gick nog flera meter nere vid stranden i dag, jag och C. Nej, mycket med motion blev det inte, men det blev däremot ett och annat fint foto.

När vi bestämt oss för att vi absolut inte kunde toppa dagens motionspass så åkte vi till Simrishamn för att äta en smörgås, tro alltså inte att vi krängde, för de gjorde vi inte. Satt nere vid hanmen ett tag för att titta på båtarna "Varför-tror-ni-att-jag-runkar-och-äter-fiskgratäng-killen" var nog inte hemma, för där var släckt på båten.

Helt meningslöst inlägg, jag vet.

idioternas dag.

I går var det nog någon form av nationaldag för alla idoter runt om Ystad trakten...

Idiot nr1.
Hej jag heter Sigge, Sigge, snabbare än blixten.
Jag bor i Vitaby, du har nog sett mig. Annars jobbar jag på svampabanan, du vet, i Tomelilla. Det är jag med röd overall som står och vinkar in bilarna i andra kurvan. Ja, du vet ju vem jag är, självklart.

Idot nr2.
Jag har betalt min biljett, jag ska stämma er, era jävla turkar. Jag rör inte ur fläcken, stick turkjävlar.


Okej, förklaring kanske? Jo, men visst.

Idiot nr1 = Någon tönt vid namn, håll i er nu, Gert-Inge. Träffades på Donna-Vagina och han skulle genast briljera med sina (tydligen kända) bravader i Vitaby A-lag. Inte särskilt impad. Då kommer frågan; har du varit i Tomelilla nån gång? på Svampabanan där? Jo men de har jag ju. Vilken tur jag har, för då måste jag ju veta vem Sigge är. Det är ju han, han som står där i andra kurvan och vinkar in bilarna. Ett grymt kasst försök till raggning alltså. Men, i och för sig, han skull aldrig haft en chans ändån.

Idiot nr2 = En kille på 19 bast springer över spåret på tågstationen i Ystad när tåget är ca 20 meter i från honom. Han hoppar upp på andra sidan spåret och går in och sätter sig. Tågkunduktörerna kommer. De sägert till killen i fråga och två andra killar (som tydligen också hoppat över spåret) att gå av, för tåget rör sig inte en meter innan. De två andra killarna lummar så kärt av tåget. Medans han, den tredje, idioten i fråga, sitter kvar och vägrar gå av eftersom de aldrig kan bevisa att det var han som sprang över spåret, och skule du ha varit han, mot all förmodan, så är det ju hans eget problem i fall han där, skånetrafiken får ju ingen skuld i det. Han ska i alla fall stämma skånetrafiken, för han har ju trotts allt betalt en biljett på hela, håll i er nu, 18 kronor. Efter det bestämmer han sig för att han ska vara lite tuff och lägger till att tågkonduktörerna är riktiga "turkjävlar" (vilket jag inte riktigt fick till att gå i hop de tågkonduktörerna var det svenskaste jag sett på länge, Tommy & Annika stajl så att säga). Så nu har vi alltså kommit fram till att han ska stämma "turkjävlarna". Detta slutar med att kommer och bär honom av tåget under vilda skrik och protester.

Idot nr2 tar hem förstapris då idiot nr1 antagligen försökte "så gått han kunde".

dagens visdomsord.

Ja, dagens visdomsord levererade min vän N till mig tidigare idag.

De lyder som följer:
"Varför prenumerera när man kan få lösnummer?"

Detta hade, för att förtydliga lite inte ett dugg med tidningar att göra.
Resten får ni räkna ut själva.

gammalt återseende.

I somras träffade jag en tjej som gått i min parallell klass hela min barndom och jag har inte heller sett henne sen dess.

Medans min första fråga var:
- Hur är det med dig nu för tiden?
- Vad sysslar du med?

Så var hennes frågor något mer i stil med de här:
- Har du pojkvän?
- När ska du skaffa barn?

När jag sa att jag inte hade någon pojkvän blev hon rent i upplösnings tillstånd. Hon fäkta med armarna likt en fågel som inte kan flyga gör för att fibrilt försöka att komma i väg och sa högjut:
- Men Josefin, har du ingen pojkvän så kan du ju inte få några barn.

(Detta sa hon som om det vart världens naturligaste grej att kläcka ur sig, jag vill påpeka att jag vid de tillfället itne hade fyllt 19 än, inte hon heller för den delen.)

När jag så snällt jag förmådde svarade att jag skaffar nog barn när jag är mogen för det, med eller utan pojkvän så blev det ett väldans ståhej.

Josefin, det är helt oetniskt och följer inte naturens lagar eller grundregler eller vad det nu var hon jiddrade om.
Hon läste mig efter punkt och prickar och berättade att hon minsann planerade att vara gravid inom ett år och att hon och hennes pojkvän hade det så YBER-SUPER-MEGA-BRA tillsammas.

Visst det är klart att man kan bli avis, jag vill också ha en supermysig pojkvän som gör allt för mig, men jag vill vara kär, jag tar inte första bästa. Dessutom trivs jag väldigt bra med läget somd et är nu, utan pojkvän. Jag vill uppfylla mina drömmar först, se världen, pröva på en massa saker. Man och barn är en slutstation för mig.

Detta utesluter inte att man inte kan ha lite kul under tiden eller kanske t.o.m bli kär men i så fall, so be it.
Det är i alla fall inte jag som kommer att sitta fast med en pojkvän som är så feg så han inte vågar säga vad han tycker och en skrikande unge hängandes på armen vid 20-års ålder.

Detta säger jag mest för att jag träffade på det mähäet i dag igen coh det var exakt samma frågor som kom fram och inte hade hon lyckats bli gravid heller.

Vilken tragedi!

poesi på hög niva.

Varför gråter inte gud när solen dör
Livet fattas en tårta
Gräver ett hål i fiskens parlör
Grodans cykel är borta

Finge du veta var molnet bor
Skulle jag draga en trasa
Någon cyklar på hattens skor
Tomhet fyller min brasa

Sörjer grisens mamma en tupp
Varför tvingas vi veta
Kan man vända neråt till upp
Ränkar sju till vajre veta

Dvärgen klättrar i ledsen tall
Skuggan har tappat sin lilla pall

S. Kald

en prima affärsidé del 2.

Ännu en affärsidé har slagit mig, och den här är om möjligt bättre än förra. Detta också en nätbutik där det endast går att betala med kort direkt efter "beställningen" är lagd.

Självmordsbrev, andra former av avskedsbrev, göra slut brev, begravnings- och bröllopstal. En massa förskrivna sådana. 10 olika varianter på brev i varje kategori, där du själv kan välja vilket typsnitt och vilken början som passar dig bäst, tex. Kära mor, Underbara du, Hallå din skithög o.s.v.

Detta är alltså en nerladdningstjänst, så fort din betalning är gjord så är det bara att ladda ner vad som nu önskades, och eftersom brevet redan är betalt (detta gäller endast avskedsbrev) så behöver inte dina nära med en gång se till att betala ännu en räkning som säkert samlats på hög och du behöver inte ligga och vrida dig i graven för att du lät dina anhöriga stå för kosingen.

Om affärerna sen gick bra så skulle man kunna efter ett tag utvidga buisnessen lite, jag tänker mig lite olika former av inbjudningar men först och främst mp3-låtar typ "Torkel i knipa" ledmotivet om man skulle vilja dumpa nån alltså eller en tjänst där du skriver in telefonnummret till den du vill bjuda in, dumpa eller säga farväl till och på så sätt ringer en data-röst (i stil med telenors 220-på-laddnings-tant) automatiskt upp de nummret och spelar in, vad som nu önskas på vederbörandes telefonsvarare.

Lite mer personligt helt enkelt.

hjälp.

Jag kan bli så jävla irriterad på folk som vänder inte bara rocken utan hela jävla garderoben efter vinden. Alla bara gnäller "vad synd det är om mig, jag har det såååå himla stressigt". Men käre tid, ta o tagga ner ett par kilo. Alla har det mer eller mindre stressigt, det är då man ska se till att hälpa varann ser ni. Men, när nån behöver hjälp då stoppar alla jävlar huvet under kudden och låtsas att de inte hör. Eller så är folk så jävla stolta så de inte kan be om hjälp och vet ni vad, då tycker jag minsann att de kan bli utbrända.

Jag menar, hur ska folk kunna tagga ner och ta det lugnt ibland om man inte hjälps åt nån gång då och då? Nån måste liksom ta första steget. Det kommer ju inte dirket att kopplas in nån förstörd hjälporganisation, nej people, ta er i kragen och börja hjälpa varann. Du kanske blir förvånad över vad du får tillbaka.

För börjar du själv med att sträka ut en hjälpande hand får du med säkerhet en tillbaka, om inte av annat så av skuldkänslor. Men wtf, man måste ju börja någonstans.

Min chef, inga namn nämda är ett superbra exempel på detta, fast tvärtom egentligen. Han springer runt som en yr höna och det enda han gör dagarna i enda är att klaga på hur jävla stressad han är och hur mycket han har att göra. Men, till skillnad från många andra så är den här mannen lyckligt lottad med en sjukt snygg och smart fru. lika många gånger om dagen som han säger att han är stressed erbjuder hon honom sin hjälp. Men får till svar att "Snäckan, du kan inte de här, det tar lång tid att lära ut, bättre jag själv gör det." Hade han taggat ner get henne en timme så hon hade kunnat lära sig och förstå så hade mycket lyfts från hans axlar, men han ger inte henne chansen. Låt henne försöka, låt henne göra fel ett par gånger och efter några veckors tid kan han antagligen spendera lite mer tid med sin 3-årig son och sin vackra fru.

It's a win win sitution...

en prima affärsidé del 1.

Nu har jag gått och grunnat på den här idéen tillräckligt länge. Den har blivit beprövad så väl i nyktert som berusat sällstånd (sällstånd = förkortning av de två orden sällskap och tillsånd). Och nu har jag bestämt mig, det är en grymt bra idé.

Dasspapper med foto på.

Det ska bli en internettjänst. Jag kan se annonserna framför mig: Har du någn finende? Någon du verkligen hatar eller är irriterad på? Ladda upp ett foto här så kan du torka dig i röven med honom redan i morgon.

Jag behöver nog fortfarande fila lite på min slogan och jag behöver nog få lite mer feedback från folk som inte är lika "bajsglada" som mina vänner, no offence.

Men med flyt och lite kunskap i dass-branschen så tror jag detta kan utvecklas till något riktigt bra. Eller?

hon kom i går.

Ja, den 6/3 kom hon, snuttan. Min brorsdotter. Den vackraste flicka jag någonsin sett. Hon är fulländad, perfekt, kunde inte varit vackrare. Jag har heller aldrig varit mer stolt. Jag älskar den där lilla varelsen. Dirket när hon öppnade sina gigantiska, klarblåa ögon vart jag fast.

Du ska få en egen stjärna, där mina andra stjärnor sitter, hjärtat mitt.

kärksjukan.

Jag är sjuk, jag hatar det. Jag blir aldrig sjuk, så varför är jag då sjuk? Ovanpå allt dehär så är jag så in i norden irriterad för att jag är sjuk. Den här dagen kunde väl ha börjat som vanligt, som alla andra morgnar? Jag går upp, duschar, går till jobbet, hänger med nörden ett tag och går hem igen. Men nej, jag är sjuk.

Kännar att jag bara spyr galla, är nog ingen mening, får gå och smitta ner mamsen i stället.
Så kanske jag så sällis i morgon, när jag ligger här och gnäller.

spiskammaren.

...Och där stog jag, mitt i skiten. Öja var det ja, händelsernas centrum. När jag tittade mig omkring var näst intill det enda jag såg bekanta ansikten. Kvällen vart helt otrolig med många skratt och leenden.

Vad hände mer då? Jo, mitt absolut starkaste minne från Öja-kvällen är när jag, Josefin lånar en okänd mans mobiltelefon. Jag är full och glad och vill därför ringa och dela med mig av min glädje till Johanna. Så jag ringer 118 118.

118 118: 118 118, De här är Kristin, vad kan jag hjälpa till med?
J: Jag skulle vilja ha numret till Johanna i Sthlm.
118 118: Vi har ganska många Johanna i Sthlm, du har inte hennes efternamn, eller adress?
J: Hon är blond och snygg, stora tuttar och blåa ögon.
118 118: Jag måste ha ett efternamn eller en adress.
J: Hon bor tillsammans med Sari och dom har precis fått hemtelefon, hon jobbar på Biltema och ibland rusta.

Kristin lägger på och jag går för att hjälpa Anna att kräkas.

Spiskammaren.

resfeber.

Om ynka en dryg månad bär det av igen, den 12/4. Då sitter jag, Sara och Elin på planet och jag flyttar för andra gången inom ett år. Ska bli spännande att se något nytt igen. Men den här gången är jag världsvan och härdad. Jag vet att salta sillar bara finns i Sverige, att jag efter en månad kommer att tråna efter mammas matlagning och att tvätthögen växer snabbt. Jag vet också att räkningar lätt läggs på hög, att det inte är så lätt att öppna ett bankfack utan någon permanent adress och att pulversåser & osthyvlen är svenska påhitt de med.

Men i stället för allt det där får jag ett nytt äventyr. En ny bostad i ett nytt land med nytt folk och en massa saker att undersöka. Jag ska lära mig jonglera med flaskor, blanda drinkar som ingen annan och dessutom ska jag får mig en snygg solbränna. Man längtar hem ibland, men thats life. Men skulle längtan bli för stor är mamma bara ett telefonsamtal bort och då vet jag att hon skickar de där salta sillarna som är så goda, ja, svenska påhitt är ganska bra ändån.